Linnebjörke är en gård med gamla anor. Hur länge det har funnits bebyggelse i Linnebjörke är svårt att säga men det har varit mycket länge med tanke på det ålderdomliga ortnamnet. På egendomens ägor finns fyra gravar, hällkistor, från yngre stenåldern. Dessa har uppförts av bofasta bönder i trakten.

Namnet Linnebjörke(1538 Linberke, 1541 Lenbirkie, 1545 Linnbircke, 1571 Lenbörke) har inget med lin eller trädslaget lind att göra, som man kan tänkas tro, utan namnets ursprung kommer från den urgamla ån Lina/Lena som kommer från källsjön vid Lenhovda och mynnar i Åsnen vid Linaros. Efterleden björke betyder samling av björkträd. Linnebjörke betyder således björket vid ån Lina.

År 1649 den 20 junli fick adelsmannen Hans Kyle (död 1659) en donation av kronan på ett flertal gårdar i Uppvidinge härad. Han ägde och bebodde tidvis säteriet Drättinge i socknen. Han erhöll av kronan för gjorda tjänster skatterätten av Skyttagården, Lättagården, Floagården, Norregården, Grunissagården, Håkansgården och Lillegården i Linnebjörke. Gårdarna som ägdes av fria bönder blev nu frälse skattebönder, vilket innebar att i stället för att betala till kronan gav dom sin årliga skatt till Hans Kyle. Problemet var att om dom inte kunde betala sin skatt så kunde gården falla i Kyles händer. På så sätt kom Linnebjörke säteri att bildas, där underliggande gårdar kom att arrenderas av bönder och ägas av en högreståndsperson.
De som har ägt gården hade naturligtvis en helt annan ställning än vad brukarna har idag. Några av de som har bott här är tex kronobefallningsmannen Gabriel Branting, häradshövdning Daniel Lundeberg, fru Marta Elisabeth Hedenstierna, major Fredrik Gustav Hedenstierna mfl högreståndspersoner, som bodde här ända fram till slutet av 1800- talet.

År 1900 köpte AB Malmö Snickerifabrik, sedemera AB Böksholms Sulfitfabrik, gården, och arrendatorerna tog över brukandet av jorden. I början av 1900-talet bestod den odlade arealen av över 100 tunnland, och dagsverkeskyldigheterna fortsatte.
Under första världskriget drevs en barnkoloni här. Den förestods av fröken Franzén från Linneryd.
Under åren 1911-17 hyrde familjen Knöppel andra våningen i huvudbyggnaden. Sonen Arvid blev en stor konstnär senare i livet, han har gjort bland annat statyn Björnen som står utanför kommunhuset i Växjö.
I september 1920 brann det stora huset ner till grunden, men byggdes nytt först 1928. Arrendatorn hette då Hilmer Bengtsson. Han körde hem timmer till nuvarande mangårdsbyggnaden från sju olika hus, som hade rivits och som nu finns i det nya huset.