|
Linnebjörke
är en gård med gamla anor. Hur länge det har funnits
bebyggelse i Linnebjörke är svårt att säga
men det har varit mycket länge med tanke på det ålderdomliga
ortnamnet. På egendomens ägor finns fyra gravar, hällkistor,
från yngre stenåldern. Dessa har uppförts av bofasta
bönder i trakten.
Namnet Linnebjörke(1538 Linberke, 1541 Lenbirkie, 1545 Linnbircke,
1571 Lenbörke) har inget med lin eller trädslaget lind
att göra, som man kan tänkas tro, utan namnets ursprung
kommer från den urgamla ån Lina/Lena som kommer från
källsjön vid Lenhovda och mynnar i Åsnen vid Linaros.
Efterleden björke betyder samling av björkträd. Linnebjörke
betyder således björket vid ån Lina.
År 1649 den 20 junli fick adelsmannen Hans Kyle (död
1659) en donation av kronan på ett flertal gårdar i
Uppvidinge härad. Han ägde och bebodde tidvis säteriet
Drättinge i socknen. Han erhöll av kronan för gjorda
tjänster skatterätten av Skyttagården, Lättagården,
Floagården, Norregården, Grunissagården, Håkansgården
och Lillegården i Linnebjörke. Gårdarna som ägdes
av fria bönder blev nu frälse skattebönder, vilket
innebar att i stället för att betala till kronan gav dom
sin årliga skatt till Hans Kyle. Problemet var att om dom
inte kunde betala sin skatt så kunde gården falla i
Kyles händer. På så sätt kom Linnebjörke
säteri att bildas, där underliggande gårdar kom
att arrenderas av bönder och ägas av en högreståndsperson.
De som har ägt gården hade naturligtvis en helt annan
ställning än vad brukarna har idag. Några av de
som har bott här är tex kronobefallningsmannen Gabriel
Branting, häradshövdning Daniel Lundeberg, fru Marta Elisabeth
Hedenstierna, major Fredrik Gustav Hedenstierna mfl högreståndspersoner,
som bodde här ända fram till slutet av 1800- talet.
År 1900 köpte AB Malmö Snickerifabrik, sedemera
AB Böksholms Sulfitfabrik, gården, och arrendatorerna
tog över brukandet av jorden. I början av 1900-talet bestod
den odlade arealen av över 100 tunnland, och dagsverkeskyldigheterna
fortsatte.
Under första världskriget drevs en barnkoloni här.
Den förestods av fröken Franzén från Linneryd.
Under åren 1911-17 hyrde familjen Knöppel andra våningen
i huvudbyggnaden. Sonen Arvid blev en stor konstnär senare
i livet, han har gjort bland annat statyn Björnen som står
utanför kommunhuset i Växjö.
I september 1920 brann det stora huset ner till grunden, men byggdes
nytt först 1928. Arrendatorn hette då Hilmer Bengtsson.
Han körde hem timmer till nuvarande mangårdsbyggnaden
från sju olika hus, som hade rivits och som nu finns i det
nya huset.
|